Den ständiga oron

Jag hade nog helt förträngt den oro som kan infinna sig när man har en liten bebis hemma.
Ludvig har varit sjuk sedan i onsdags, inte jättehög feber utan den har hållt sig kring 38 grader. Idag är han dock feberfri men har en jobbig rethosta som kan hålla i sig i en timma. 
I lördags tyckte jag att det var alldeles för mycket slem i hostan som inte gick att få bort och även att han var slö och andningen inte var sig lik. Jag försökte komma fram på 1177 4 gånger utan att komma fram till kön ens så jag beslöt mig för att åka upp till akuten. 3 ggr under 7-minuters resan stannade jag och kollade så han andades. 
Väl på akuten kollades hur han andades med magen, hans hudfärg, lungor och syressättning och allt såg bra ut. Andningen var möjligtvis något påverkad och vi fick rådet att söka till jouren dagen därpå.
På söndagen var det bara att försöka komma fram till 1177 igen, det tog till kl 16 på dagen och sen fick vi en tid på jouren. Där kollades samma saker som på akuten och vi fick rådet att avvakta. 
Jag har idag varit i kontakt med VC också, mest för att kolla så att inte hostan är farlig. 
Men eftersom han är feberfri borde det vara övergående snart, särskilt eftersom rethostan kommer efter slemhosta då rethosta beror på att man har hostat så mycket. Så nu håller vi tummarna för att han är på bättringsvägen!
 
 
 
Vi försöker att hålla oss ute så mycket som det går då uteluften är lite som en inhalator när man har det jobbigt med halsen. Jag har satt i sittdelen i bugaboon och där sitter han så bra i sin dunåkpåse. 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg